Detta är den avhandling som Ingvar Holm disputerade med år 1957 vid Lunds universitet. Det är en litteraturhistorisk avhandling om Ola Hansson. Denna avhandling gjorde också att Holm fick en docentur.

Ola Hansson var en diktare och författare från Skåne. Även Holm kom från just Skåne så det kanske inte är så förvånande att Holm valde att skriva om just honom. Hansson debuterade under år 1884 med en samling kallad Dikter. År 1885 släppte han också Notturno som var en ytterligare diktsamling. Även år 1887 släppte han ett verk, men då prosaskisser. Man kan i alla hans verk finna mystik, stämningar, sensationer och ett mycket stegrat känsloliv. Man också känna Hanssons livsångest och den starka påverkan de franska förebilderna Charles Baudelaire och Paul Bourget hade på honom. Många gånger återger han Skånes slättnatur med stark iakttagelse och de allra första dikterna utgick från hans skånska hembygdston.

Ingvar Holm skrev i sin avhandling mycket om detta, men också om att Hansson på flera olika sätt valde att beskriva kärleken med termer från naturen. Han gjorde också många jämförelser mellan Hanssons texter, och flera av de samtida författare som lästes under tiden Holm skrev avhandlingen. Holm valde också att studera hur det kom sig att så personliga dikter som Hansson skrev trots allt kunde bli så pass populära bland människor som varken träffat eller känt Hansson. Detta arbete hade han sedan stor nytta av när han blev aktiv som professor, samt när han själv började skriva sina egna verk. Han hade helt enkelt större koll på vad läsarna förväntade sig av verken, och vad de gillade att läsa om.

Holm fick också en del inspiration till sina egna dikter, bland annat genom att han använde sig av flera typiskt skånska uttryck och liknande för att beskriva saker på annorlunda sätt i diktsamlingarna.